Egentligen så borde jag sitta och råplugga världens tråkigaste organisationsteori men istället bloggar jag. Fy skäms Malin Andersson! Men att blogga just nu verkar vara något så mycket roligare och när man sitter begravd i papper, anteckningar och fetebok så verkar det mest tråkigaste det mest roligaste. Att diska har helt plötsligt hamnat väldigt högt på min lista över roliga aktiviteter! Så innan jag ger mig in på ett djupdyk till i plugget tänker jag göra en inne och ute lista!

Vi börjar med ute listan för den är så mycket större

obs! att bilderna inte har med saken att göra , de är mer bara något fint att vila ögonen på under läsningen



Ute: Reportrar som snor bloggares ideér och inte ger bloggaren creed för det. Jag föll själv offer för detta svineri för inte så länge sen! Jag och en fotograf gjorde ett inredningsreportage som hamnade i min blogg och som en reporter sen hittade . Och utan att kontakta mig gick han direkt till folket som bodde i lägenheten och frågade om lov att få göra ett reportage hos dem. Inget olagligt där inte men här har jag gjort halva jobbet för honom. När han sen inte får sin egen kamera att fungera frågar han folket som bor där om hon kan kontakta mig och fråga om han kan få "låna" mina bilder men ingen betalning kan tyvärr ske då bilderna redan är "förbrukade" och offentliggjorda. Visst why not tänkte jag så länge våra namn står med i tidningen så är det gratis publicitet och något jag kan stoltsera med i slutändan. Men när allt kom till kritan fanns inte våra namn med och nästan hela artikeln är kopierad rakt av ifrån mitt ursprungliga och nästan samma bilder som jag använde mig av. När kontakt med reportern sker är det inte hans fel utan någon annans. Och jag kan nog svära på att om jag kontaktar denne så skyller han på någon annan. En mycket liten symbolisk summa skulle som plåster på såren utbetalas till fotografen. Men inget till mig! För att jag skulle visst aldrig stå med där, det visste han ingeting om. Så här har jag gjort hela hans jobb, han fick mitt reportage, mina bilder och min inspiration allt för en mycket liten symbolisk summa som jag aldrig kommer se röken av då jag inte har någon kontakt med denne fotograf heller.

Så nästa gång jag gör ett inredningsreportage ska jag skriva Herr X och fru Y . Eller nej jag ska nog aldrig göra ett reportage som jag är så dum att publicerar på bloggen. För vem som helst kan ju kopiera allt det jobb jag lagt ner på att styla, städa, förfina,intervjua och renskriva. Timmar av jobb som jag inte får ett öre för kopieras på någon minut och får fett betalt för!

Men överallt ser jag det! I alla tidningar härmar de och förfinar de bloggares ideér som sina egna och får betalt för det. Copyrightlag åt helvete för vi bloggare har ingen talan. Vi utför egentligen bara en inspirationskälla som andra kan tjäna pengar på.



Massproducerade varor: Nu menar inte jag massproducerade varor som brödlimpor eller cigaretter jag menar inredningsartiklar som kan skänka en viss charm till hemmet. Jag avskyr och strejkar helt på IKEA.  Hatar är ett starkt ord men jag hatar IKEA! Om jag besöker mina vänner eller någon annans hem vill jag se personlighet. Jag vill inte se den där jävla Billybokhyllan igen eller den där fånigt böjliga vasen som kostar 29 kr i varje hem jag besöker. När en vara blir massproducerad och ses i varje mans hem har den enligt mig förlorat sin charm. Det är så enkelt att handla den där vasen för den är billig och du kanske tycker den är snygg ( själv hatar jag den ) Men hur fin är den när du sett den tusentals gånger i varje katalog,tiding och blogg? Vill du inte hellre ha något unikt som ingen annan har? Något du kanske hittar på en loppis för en tia som du själv kan måla om eller sätta din egna personliga prägel på?

Inredningstrender:Ovanstående diskussion leder mig just till sådant som alla vill ha. Så fort ett årsskifte eller säsongskifte sker ska alla ha så bråttom att spå vad som är hett , vilken färg, trend, designer och stol som gäller. Jag har aldrig riktigt trott på inredningstrender. Vem fan har råd att byta stil på hemmet efter trender 4 gånger om året? Mode däremot förstår jag . Jag är glad att jag fortfarande inte går i mina rosa buffalo skor som var inne på 90-talet. Kläder kan bytas och uppdateras med fördel att det är billigt!

Men när jag i varje blogg ser Therese Sennerholts citattavlor, Lotta Agatons cementljusstakar och den där jävla kudden med peacetecknet på börjar jag bli trött på dem.  Och ni som har dessa senaste "innegrejer" ställ er frågan varför vill du ha det? är det inte egentligen en skrytgrej eller är det för att alla andra har en som du vill ha den/det? Vad är det som är så intressant med att ha någon som alla andra har? Jag förstår helt och hållet att vissa saker är skitsnygga, Jag är själv helt såld på Therese tavlor men tycker att de är så överskattade när alla vill ha en och varje mans hem innehåller en. Jag kan bara svara för mig själv och har väl alltid gått emot strömmen. Det är väl lite av min identitet att inte ha det som alla andra har. Jag har till exempel ingen Iphone, converse skor eller facebok konto. Av dem anledningarna att nästan alla andra har dem. Jag blir så trött på facebook och så trött på converseskor. Varför ska alla ha converse när det finns tusentals andra skor att välja mellan?

Jag kanske motsäger mig själv nu men frestelsen att köpa något som är "inne" är för mig väldigt enkel att mostå och jag vet att jag skrivit inlägg innan om just inredningstrender men tycker att jag alltid har poängterat att man ska alltid gå efter vad man själv tycker om och inte vad en trend säger att du ska ha hemma. Jag försöker att visa upp sådant som ingen annan skrivit om och jag försöker att hitta på mina egna pyssel och inspirera till att våga vara lite annorlunda men i en sån massproducerad värld är det svårt att hitta sånna där riktiga pärlor som ingen annan har missbrukat



Inne & ute listor nu är mitt inlägg menat just att vara lite ironiskt. Men inne och ute listor är något som jag finner lite töntstämplat. Vem är du som ska säga vad som är inne och ute egentligen?


 Inne
Personliga hem : Jag älskar att komma hem till folk som vågar stå ut i mängden och som gillar det lite udda. Människor som lagt mycket tid på att göra ett hem välkomnande och personliga är oftast de hem som man aldrig glömmer och gärna besöker igen.



Vänliga människor: Jag blir faktiskt lite rörd när jag stiger på bussen och vänliga själar ger upp sin plats för de äldre att sitta eller de människor som låter en gå före i kön för att man har 3 artiklar i kundkorgen. Inte för att jag någonsin blivit förbisläppt i kön men jag har hört att det har hänt en jag känner :) Vänliga människor som dessa är kanske svåra att hitta i samhället men dem finns där!



Nej nu orkar jag inte skriva mer. Hoppas ni hade en trevlig läsning. Jag ska djupdyka i feteboken och plugga lite

Bilder: Funna via Weheartit.com, http://thebeautifulsoup.com/, http://www.designattractor.com/.